Squeep!




Tillbaka i Karlskoga!

Igår när jag satt på den 3 timmar långa bussresan så hade jag en liten unge bakom mig som skrek konstant från det att jag gick på till det att jag klev av.
Ville gå fram och klappa till både ungen och mamman - ungen för att han inte höll käft, och mamman för att hon inte fick käft på ungen.
Nu var det inte så att det var en liten bebis på några månader, ett år.
Det hade ju varit en helt annan sak.
Nej, det var en liten pöjk på 4, kanske 5 år.
Då är man ändå så pass stor att man förstår att man ska vara tyst när mamma säger åt en.
Men nej, ungen hade säkert någon bokstavskombination och mamman för för mesig för att säga till.

Nu är det ju även så att vi befinner oss i Sverige.
Här vandrar invånarna tryggt omkring med sina skygglappar och skiter fullständigt i vad som händer utanför deras egna lilla bubbla.

"Oj, en gruppvåldtäkt. Men om jag inte bryr mig om dom, så kanske dom inte bryr sig om mig."

Några av mina medresenärer på bussen skruvade lite på sig, en och annan vände på huvudet då och då när ungen skrek.
Jag är säker på att jag inte var den enda som ville få tyst på byltingen, men ingen sa någonting.

Inte heller jag.

Idag var det upprop i aulan som vanligt och därefter en massa info i klasserna.
Imorgon är det rundvandring på skolaområdet för nya elever.


Over and Out!

T

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback